Överblivna kännslor

Jag sitter här med en telefon på högtalare,två hundar i högvarv,en Lollo som frågar en massa,jag är på dåligt humör,jag är hungrig,jag vill sova,vill gå ut på en lång lång promenad,jag vill va social med någon,jag vill sova i en säng och känna mig älskad igen,jag vet inte varför men jag vill inte leva idag.

En massa känslor och andra saker försegår i mitt huvud,Jag måste ställa mig och laga min egna mat och det kommer gå åt helvete.
Jag vill till Umeå och festa med mina gammla kompisar, jag vill supa mig redlös och dansa till dålig musik.
Jag vill så mycket, men kan göra så lite.

Jag vill att Lollo ska komma,
Jag vill att Emil ska komma,
Jag vet inte varför Makkan tror jag är sur på honom.
Jag vill inte gå ut med hundarna.
Jag vill inte sitta här ensam.
Jag vill att Lollo ska lägga på.
Jag har ingen aning om varför.
Jag vill bli kär igen.
Jag gillar en person.
Jag har "jobbat" med den personen en gång.
Vi träffades på ett bröllop.
Han är söt.
Jag skäms.
Jag önskar jag inte skrivit det.
Jag önskar jag kunde glömma det.
Jag hatar en kompis.
Jag önskar hon dog.
Jag är elak nu.
Jag säger bara sanningen.

Dom behöver inte komma,jag klarar mig själv.

Onödigt jag vet,men jag har så många kännslor inom mig nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Jag vill ärligt gråta. Jag kommer nog det.
Fan vad allt känns så fel, allt känns så påklistrat.

Döda mig snälla...